tag:blogger.com,1999:blog-40037688081787814382024-03-08T00:47:14.785-08:00Marching to Zion - Foreign Languagessanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.comBlogger11125tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-60361562968028397742015-04-18T09:26:00.003-07:002015-04-18T09:26:47.104-07:00"Marching to Zion" Trailer in Bulgarian <br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/6jUOEe68lxU" width="560"></iframe>
<br />
Преди повече от 4000 г. Господ се яви на Авраам в Месопотамия и му каза:
„Излез от отечеството си, измежду рода си и из бащиния си дом, та иди в
земята, която ще ти покажа. Ще те направя голям народ.“ Авраам послуша
Господ и влезе в Обетованата земя на Ханаан, където заживя със сина си
Исаак и с внука си Яков, по-късно наречен „Израил“.
<br />
<br />
Израил и 12-те му синове слязоха в Египет, подгонени от глада в
Ханаанската земя, и там се умножиха, и силата на народа им порасна.
Египтяните се почувстваха застрашени от могъщата нация на израилтяните,
които живееха помежду им, затова ги поробиха и почерниха живота им с
непосилен труд. След 430 г. Моисей ги изведе от Египет и така ги спаси
от робство. Прекосиха Червено море и пристигнаха в Арабия. На планината
Синай им беше поверен Божият закон.
<br />
<br />
Поколението на израилтяните, напуснали Египет с Моисей, не получи
позволение да влезе в Обетованата земя, защото тези хора нямаха страх от
Бога. Затова бяха наказани да се скитат в пустинята цели 40 г. докато
не порасна новото поколение, което се уповаваше на Господа, и най-подир
влязоха в Обетованата земя с Джошуа.
<br />
<br />
Близо 400 г. 12-те племена на Израил се управляваха от Съдиите по
Мойсеевия закон. Когато възжелаха и те да имат свой цар като другите
народи, Бог им посочи Саул и той царува над тях 40 г., а подир него –
цар Давид, също толкова, а най-подир и синът му – Соломон – който ги
управлява четири десетилетия. През царуването на Соломон Израил се
издигна до върха славата си и беше построен първият храм. Но Соломон се
отвърна от Господа на стари години и Бог му яви, че десет от племената
не ще припознаят сина му за цар.
<br />
<br />
След смъртта на Соломон царството на Израил се раздели и десетте северни
племена бяха управлявани поред от няколко нечестиви царе, които не бяха
потомци на Давид и Соломон. Северното царство съхрани името на Израил, а
Самария беше избрана за негова столица. По-малкото Южно царство стана
известно като Юдея със столица Йерусалим. В него се възцариха потомците
на Давид. Както се посочва в Книга четвърта на Царе, Глава 16, жителите
на Южното кралство започнаха да се наричат юдеи (евреи) – по името на
царството си.
<br />
<br />
Поради нечестивостта си Северното царство Израил беше победено и
поробено от асирийците. Израилтяните, които не го напуснаха, се смесиха с
езичниците, превзели земята им. Те станаха известни като самаряни, а
десетте племена на Северен Израил никога повече не се събраха в единна
нация.
<br />
<br />
Юдейското царство в крайна сметка беше превзето от Вавилон като
наказание за това, че юдеите се кланяха на други богове – а храмът беше
разрушен. Но 70 г. по-късно евреите се завърнаха в Юда, съградиха отново
храма в Ерусалим и приеха за свои царе потомците на Давид.
<br />
<br />
По времето на Христос народът на Юда вече беше известен като Юдея и го
управляваха римляните. Иисус Христос и учениците Му проповядваха
евангелието в цяла Юдея, търсейки да съберат изгубените овце от дома
Израилев. След като слушаха проповедите им в продължение на три и
половина години, евреите отхвърлиха Иисус и не го признаха за свой
Месия. Те дори подучиха римския управител да Го разпъне на кръст. Три
дни по-късно Иисус възкръсна от мъртвите и се яви жив пред учениците си,
а подир това се възкачи на Небето и седна от дясната страна на Отца си.
<br />
<br />
Малко преди Иисус да бъде разпнат Той предсказа, че Ерусалим ще бъде
изгорен, храмът ще бъде унищожен, а евреите ще бъдат откарани в плен на
другите народи – като наказание за това, че са Го отхвърлили.
Пророчеството се сбъдна през 70-та г. от н.е., когато бъдещият римски
император Тит завладя Ерусалим. През следващите 1800 г. евреите живяха
разпръснати между другите народи.
<br />
<br />
Но през 1948 г. се случи невъзможното. Беше основана държавата Израел, а
евреите се завърнаха в Обетованата земя. Мнозина християни
провъзгласиха случилото се за чудо и за благословение свише, но дали
наистина в него имаше пръст Божи или силите на злото го бяха сътворили?
Отговорът се съдържа в този филм.
sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-74478538667012011112015-04-14T19:12:00.000-07:002015-04-18T09:28:07.816-07:00"Marching to Zion" Trailer in Hungarian<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/JDb92v7KSrQ" width="560"></iframe>
<br />
<br />
Több, mint 4000 évvel ezelőtt Isten megjelent Ábrahám előtt
Mezopotámiában, és így szólt hozzá: „Eredj ki a te földedbõl, és a te
rokonságod közül, és a te atyádnak házából, a földre, a melyet én
mutatok néked. És nagy nemzetté tészlek, és megáldalak téged.” Ábrahám
engedelmeskedett az Úrnak, és elment Kánaánba, az ígéret földjére, ahol
fiával, Izsákkal, és unokájával, Jákobbal éltek, aki később az „Izráel”
nevet kapta.
<br />
<br />
Mivel Kánaánt éhínség sújtotta, Izráel és 12 fia elvonultak Egyiptomba,
ahol megsokasodtak, megerősödtek és hatalmas néppé váltak. Az
egyiptomiakat megrettentette Izráel népének ereje, ezért rabszolgasorba
vetették és sanyargatták őket. 430 évnyi egyiptomi rabság után Mózes
vezette ki a fogságból őket, aki a Vörös-tengeren átkelve Arábiába
vezette a népét, és a Sínai-hegyen megkapta a törvényeket Istentől.
<br />
<br />
A Mózessel Egyiptomot elhagyó izraeliták nemzedéke nem léphetett be az
ígéret földjére. Mivel elfordultak Istentől, arra kényszerültek, hogy 40
évet vándoroljanak a pusztaságban, míg fel nem nőtt az új nemzedék,
mely bízott az Úrban és Józsuával beléphetett az ígéret földjére.
<br />
<br />
Körülbelül 400 évig Izráel 12 törzsét a bírák irányították Mózes
törvényei szerint. Amikor a többi nemzet szokása szerint királyt
kívántak választani maguknak, Isten Sault jelölte ki számukra, aki 40
évig uralkodott felettük, őt követte Dávid király, aki 40 évig
uralkodott, majd Dávid fia, Salamon, aki szintén 40 évig uralkodott.
Izráel királysága Salamon uralma alatt érte el dicsősége tetőpontját,
felépült az első templom, ám öregségére Salamon szíve elfordult az
Úrtól, ezért Isten kinyilatkoztatta neki, hogy a törzsek közül tízet nem
Salamon fia fog vezetni.
<br />
<br />
Salamon halála után Izráel királysága több részre szakadt, és az északi
10 törzsön gonosz királyok sora uralkodott, akik nem Dávid és Salamon
leszármazottai voltak. Az északi királyság megtartotta az Izráel nevet,
és fővárosa Szamária lett. A kisebb, déli királyság Júda néven vált
ismertté, fővárosa Jeruzsálem, és Dávid utódai uralkodtak rajta. A
királyok második könyvétől (2. Kir. 16) kezdődően használják a déli
királyságra a „zsidó” elnevezést, amely a „Júda királyságából” alakult
ki.
<br />
<br />
Izráel északi királyságának gonoszsága miatt a népet legyőzték és
fogságba ejtették az asszírok. Izráel megmaradt törzsei szétszóródtak a
pogány nemzetek között, akik betörtek és elfoglalták földjeiket. Őket
nevezték szamaritánusoknak, és Izráel 10 északi törzse soha többé nem
alkotott nemzetet.
<br />
<br />
Júda déli királyságát végül Babilon hódította meg, büntetésként azért,
hogy a nép más isteneknek szolgált, és a templomot lerombolták. 70 év
múltán azonban a zsidók visszatértek Júdába, újraépítették a templomot
Jeruzsálemben, és Dávid leszármazottai uralkodtak királyaikként.
<br />
<br />
Krisztus idején Júda nemzete a római uralom a Júdea nevet kapta. Jézus
Krisztus és tanítványai az evangéliumot hirdetve járták be Júdeát, hogy
megkeressék Izráel házának elveszett bárányait. 3 és fél évnyi
szolgálata után a zsidók megtagadták Jézust, mint a megváltót, és
rávették a római helytartót, hogy feszíttesse meg. 3 nappal később
feltámadt a halálból, és megjelent tanítványai előtt, mielőtt
felszállott volna a mennybe, hogy elfoglalja helyét az Atya jobbján.
<br />
<br />
Nem sokkal Jézus megfeszítése előtt prófécia jósolta meg, hogy
Jeruzsálem felégettetik, a templomot elpusztítják és a zsidók
szétszóratnak a többi nép között, büntetésként, amiért Jézust
megtagadták. A prófécia Kr.u. 70-ben teljesült be, amikor Titus, a
későbbi császár elfoglalta Jeruzsálemet. Több, mint 1800 évig a zsidók a
többi nép között szétszóratva éltek.
<br />
<br />
1948-ban megtörtént a lehetetlen. Megalakult Izrael állam, és a zsidók
ismét birtokba vehették a nekik ígért földet. Sok keresztény ezt
csodának tartotta, és áldották érte az Urat - de valóban Isten áldásáról
van szó, vagy sötétebb erők munkája teljesedett be? A film megadja rá a
választ.
sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-27578818077379765882015-04-14T19:09:00.000-07:002015-04-14T19:09:57.744-07:00"Marching to Zion" Trailer in Mandarin Chinese<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/nI7kj7WbMvg" width="560"></iframe><br />
<br />
4,000多年前,上帝来到美索不达米亚,出现在亚伯拉罕面前,对他说,“你要离开本地,本族,父家,往我所要指示你的地去。我必叫你成为大国。”亚伯拉
罕听从了上帝的旨意,来到了迦南——这片上帝许诺给他的土地上,亚伯拉罕和他的儿子以撒、孙子雅各(后改名为“以色列”)一起生活在这片土地上。
<br />
<br />
后来,迦南发生了饥荒,“以色列”和他的12个儿子又来到了埃及,加入了这个强大的国家,从此与埃及人生活在一起,但是这让埃及人对这个强大民族产生了恐
惧。埃及人开始奴役以色列人,在这样残酷的奴役之下,以色列人的生活越来越艰辛。430年后,摩西将以色列人从埃及人的奴役之中解救出来,带领他们穿越红
海进入阿拉伯半岛,在西奈山下接受了上帝的训诫。
<br />
<br />
与摩西一起离开埃及的这一代以色列人不被准许进入承诺之地,原因是他们缺少对上帝的信仰。他们被迫在荒野上流浪40年,直到下一代信奉上帝的以色列人长大,才可以与约书亚一起进入这片承诺之地。
<br />
<br />
以色列后来分成十二个部落,由士师按照摩西律法统治了大约400年。以色列人民希望像其他民族一样有一位国王,上帝就派扫罗担任他们的国王,扫罗统治以色
列40多年,后来大卫王继承了王位又统治了以色列40多年,大卫将王位交给了他的儿子所罗门,所罗门也统治了以色列40多年。所罗门统治时期,是以色列王
国最为辉煌的时期,不仅如此,还修建了以色列第一座圣殿,但是所罗门晚年悖逆了上帝,因此上帝告诉他,12个部落中有10个会脱离他儿子的统治。
<br />
<br />
所罗门死后,以色列王国分裂了,北方10个部落落到了一些邪恶的“国王”手里,而这些“国王”并非大卫和所罗门的后代。分裂后的北方王国保留了以色列这个
名字,最终将撒玛利亚作为首都,而国土较小一点的南方王国则称为犹大,将耶路撒冷作为首都,由大卫的后代统治。从《列王记下》第16章开始,由于南方王国
叫做犹大王国,因此南方王国的人民参照犹大这个名字称为“犹太人”。
<br />
<br />
由于北方的以色列王国行恶,后来被亚述人推翻并占领。北方的以色列人,开始与进入并占领这片土地的异教民族相互融合。他们被称为撒玛利亚人,从此,北方的10个以色列部落再也不是一个统一的民族了。
<br />
<br />
南方的犹大王国最终被巴比伦王国占领,而这就是对他们信奉其他神明的惩罚,圣殿也因此被毁,但是,70年后,犹太人返回犹大,在耶路撒冷重建了圣殿,继续接受大卫后代的统治。
<br />
<br />
在基督时代,犹大王国称为朱迪亚,在罗马帝国的统治之下。耶稣基督和他的使徒们在朱迪亚传播福音,寻找“以色列家迷失的羊”。耶稣在朱迪亚传道3年半,而
犹太人拒绝接受耶稣成为弥赛亚,并说服罗马总督将他钉死在十字架上。耶稣死后3天复活,他在使徒的目光中升天,坐在天父的右手边。
<br />
<br />
耶稣被钉死在十字架上之前不久,他预言,由于犹太人拒绝接受他成为弥赛亚,耶路撒冷将会焚毁,而圣殿也会毁灭,犹太人会被其他民族掳走。这个预言在公元70年,提图斯占领耶路撒冷时成真。1800多年来,犹太人始终散布于各个国家。
<br />
<br />
然而,在1948年不可能的事情却发生了,以色列国建立,犹太人又回到了承诺之地。许多基督徒都宣称这是一个奇迹,受到了上帝的祝福,但是,这真是上帝的祝福还是更为黑暗的力量在作祟?请在这部影片中找寻答案。sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-54675973625822600552015-04-14T19:07:00.000-07:002015-04-14T19:07:37.817-07:00"Marching to Zion" Trailer in Tagalog (Filipino)<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/a-WqrkzeV9g" width="560"></iframe>
<br />
Mahigit apat na libong taon na ang nakalipas, nagpakita ang Diyos kay
Abraham sa Mesapotamia at nagsabi sa kaniya, “Umalis ka sa iyong lupain,
at sa iyong mga kamaganak, at sa bahay ng iyong ama, na ikaw ay pasa
lupaing ituturo ko sa iyo: At gagawin kitang isang malaking bansa”
Sinunod ni Abraham ang Panginoon at nagpunta sa Canaan na lupang
pangako kung saan siya’y namuhay kasama ang kaniyang anak na si Isaak at
kaniyang apo na si Jakob, na sa huli ay pinangalanang Israel.
<br />
<br />
Si Israel at ang kaniyang labindalawang anak ay nagpunta pababa sa
Egypto dahil sa taggutom sa lupain ng Canaan, at doon sila’y dumami
bilang malakas na bayan. Nadama ng mga Ehipto ang pagkatakot sa
makapangyarihang bayan ng Israel na namumuhay kasama nila, kaya kanilang
inalipin sila at ginawang mapait ang kanilang buhay sa pamamagitan ng
matinding pagkaalipin. Pagkatapos ng 430 taon sa Ehipto, sila’y
ginabayan paalis mula sa pagkaalipin sa pamamagitan ni Moses, pagkatapos
tumawid sa Pulang Dagat at nagpunta sa Arabia, kung saan kanilang
tinanggap ang batas ng Diyos sa bundok ng Sinai.
<br />
<br />
Ang henerasyon ng mga Israelita na inawan ang Ehipto kasama ni Moses ay
hindi pinayagang makapasok sa lupang ipinangako dahil sa kanilang
kakulangan ng pananampalataya sa Panginoon. Silay napilitang maggala
sa ilang ng 40 taon hanggang sa may tumindig na bagong henerasyon na
nagtiwala sa Panginoon at nakapasok sa lupang pangako kasama ni josue.
<br />
<br />
Kulang-kulang 400 taon, and labindalawang (12) angkan ni Israel ay
pinamunuan ng mga hukom sang-ayon sa batas ni Moses. Nang kanilang
naisin na magkaroon ng Hari katulad ng lahat ng ibang mga bansa,
itinalaga ng Diyos si Saulo upang maging kanilang hari, na naghari sa
kanila ng 40 taon, sinundan ni haring David na naghari ng 40 taon, at
ang anak ni David na si Solomon na naghari ng 40 taon. Sa paghahari ni
Solomon, ang kaharian ng Israel ay nasa kaniyang pinaka maluwalhati, at
ang unang Templo ay natayo, ngunit dahil ang puso si Solomon ay nalayo
sa Panginoon sa kaniyang katandaan, sinabi ng Diyos sa kaniya na sampu
(10) ng angkan ay hindi paghaharian ng kaniyang anak.
<br />
<br />
Pagkatapos ng kamatayan ni Solomon, ang kaharian ng Israel ay nahati,
at ang sampung angkan sa hilaga ay pinamunuan ng hanay ng masamang mga
hari, na hindi nagmula kay David at Solomon. Itong kaharian sa hilaga
ay pinanatili ang pangalang Israel at kalaunan ay natamo ang Samaria
bilang kaniyang pangunahing lungsod. Ang mas maliit na angkan sa timog
ay naging kilala bilang Judea, at ang Jerusalem bilang kaniyang
pangunahing lungsod, at pinagharian ng mga inapo ni David. Simula 2 hari
16, ang mga mamayan ng hilagang kaharian ay naging kilala bilang mga
“Hudyo” alinsunod sa pangalan ng kaharian ng Juda.
<br />
<br />
Dahil sa kasamaan ng hilagang kaharian ng Israel, sila’y itinapos at
kinuhang bihag ng mga taga Assyria. Ang mga Israelita na nanatili ay
naging kahalo sa mga Heteong mga bayan na pumasok at inukupahan ang
lupain. Ang mga taong ito ay naging kilala bilang mga Samaritano, at ang
10 angkan ng hilagang Israel ay hindi na muling naging nayon.
<br />
<br />
ang kaharian ng Huda sa timog ay kukuning bihag sa Babylonia sa huli
bilang kaparusahan sa paglilingkod sa ibang diyos, at ang Templo ay
nasira, ngunit makalipas ang 70 taon, ang mga Hudyo ay nagkabalik sa
Juda, muling itinayo ang Templo sa Jerusalem, at nanatiling pinamunuan
ng mga hari na nagmula kay David.
<br />
<br />
Nang panahon ni Kristo, ang bayan ng Juda ay naging kilala bilang Judea
at napasailalim ng pamumuno ng Roma. Si Kristo Hesus at ang kaniyang mga
tagasunod ay ipinangaral ang ebanghelyo sa buong Judea hinahanap ang
mga nawalang tupa sa angkan ni Israel. Matapos ang tatlo’t kalahating
taon ng ministeryo, ang mga Hudyo ay itinanggi si Hesus bilang kanilang
Mesiyas at pinaniwala ang governador ng Roma upang ipako siya.
Makalipas and tatlong araw, siya ay nagbangon mula sa mga patay at
ipinakita ang kaniyang sarili na buhay sa kaniyang mga tagasunod bago
umakyat sa kanang kamay ng Ama sa Langit.
<br />
<br />
Saglit bago napako si Jesus, inihula niya na bilang kaparusahan sa
pagtanggi sa kanya, ang Jerusalem ay masusunog, ang templo ay masisira,
at ang mga hudyo ay malalayong bihag sa lahat ng mga bansa. Ang hulang
ito ay natupad noong A.D 70 nang ang darating na Emperor ng Romang si
Tito ay sinakop ang Jerusalem. Mahigit 1800 na taon, ang mga Hudyo ay
nanatiling nagkalat sa lahat ng bansa.
<br />
<br />
Pagkaapos, noong 1948 ang imposible ay nangyari. Ang Estado ng Israel ay
natatag, at ang mga Hudyo’y muling nakamtan ang lupang ipinangako.
Maraming Kristiano ang nagsabing ito ay himala at pagpapala mula sa
Diyos, ngunit pagpapala nga ba talaga ito ng Panginoon, o ang mga pwersa
ng kadiliman ang may gawa? Ang kasagutan ay nasa pelikulang ito.
sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-72633592355638560612015-04-14T19:05:00.000-07:002015-04-14T19:05:05.617-07:00"Marching to Zion" Trailer in Portuguese<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/Rn6MCu-WSjk" width="560"></iframe>
<br />
Há mais de 4.000 anos, Deus apareceu para Abraão, na Mesopotâmia, e
disse a ele, "Ora, o Senhor disse a Abrão: Sai-te da tua terra, e da tua
parentela, e da casa de teu pai, para a terra que eu te mostrarei. E
far-te-ei uma grande nação," Abraão obedeceu ao Senhor e veio para a
terra prometida de Canaã, onde viveu com seu filho Isaac (ou Isaque) e
seu neto Jacó, cujo nome foi mudado posteriormente para "Israel".
<br />
<br />
Israel e seus 12 filhos foram para o Egito por causa da fome na terra de
Canaã, e ali se transformaram em uma nação poderosa. Os egípcios se
sentiram ameaçados com a presença da poderosa nação de Israel entre
eles, e os escravizaram, tornando suas vidas amargas, com uma severa
servidão. Depois de 430 anos no Egito, eles foram libertados da
escravidão por Moisés, atravessaram o Mar Vermelho e foram para a
Arábia, onde receberam a lei de Deus no Monte Sinai.
<br />
<br />
A geração de israelitas que permaneceu no Egito com Moisés não pôde
entrar na terra prometida por causa da falta de fé no Senhor. Eles foram
obrigados a peregrinar pelo deserto por 40 anos, até nascer uma nova
geração que acreditasse no Senhor e, então, entraram na terra prometida
com Josué.
<br />
<br />
Ao longo de 400 anos, as 12 tribos de Israel foram governadas pelos
Juízes, segundo a lei de Moisés. Quando desejaram um rei, como todas as
outras nações, Deus indicou Saul, que reinou sobre eles durante 40 anos,
seguido pelo Rei Davi, que também reinou por 40 anos, e pelo filho de
Davi, Salomão, que reinou outros 40 anos. No reinado de Salomão, o reino
de Israel foi o mais glorioso e o primeiro templo foi erguido, mas como
o coração de Salomão se afastou de Deus em sua velhice, Deus lhe disse
que 10 tribos não seriam governadas por seu filho.
<br />
<br />
Após a morte de Salomão, o reino de Israel foi dividido e as 10 tribos
do Norte foram governadas por uma série de reis perversos, que não
descendiam de Davi e Salomão. Esse Reino do Norte manteve o nome de
Israel e, em algum momento, a cidade de Samaria foi a capital. O Reino
do Sul — que era menor — ficou conhecido como Judá, com a capital
Jerusalém, e foi governado pelos descendentes de Davi. A partir do
Segundo Livro dos Reis, Capítulo 16, o povo do Reino do Sul ficou
conhecido como os "Judeus", para identificar o reino de Judá.
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Com a perversidade do Reino do Norte de Israel, eles foram depostos e
capturados pelos Assírios. Os Israelitas restantes se misturaram às
nações pagãs que invadiram e ocuparam a terra. Esse povo ficou conhecido
como os Samaritanos e as 10 tribos do Norte de Israel jamais se
tornaram uma nação novamente.
<br />
<br />
Em algum momento do futuro, o Reino do Sul de Judá seria levado cativo
para a Babilônia, como punição por servir a outros deuses, e o templo
seria destruído, mas depois de 70 anos, os Judeus voltaram para Judá,
reergueram o templo em Jerusalém, e continuaram sendo governados por
reis descendentes de Davi.
<br />
<br />
Na época de Cristo, a nação de Judá passou a se chamar Judeia e se
submeteu à legislação romana. Jesus Cristo e seus discípulos pregavam o
Evangelho por toda a Judeia, buscando a ovelha perdida da casa de
Israel. Após 3 anos e meio de ministério, os Judeus rejeitaram Jesus
como seu Messias e convenceram o governador de Roma a crucificá-lo. Ao
terceiro dia, ele ressuscitou dos mortos e surgiu para seus discípulos,
antes de subir aos Céus e ocupar a mão direita do Pai.
<br />
<br />
Um pouco antes da crucificação de Jesus, ele profetizou que, como
castigo por rejeitá-lo, Jerusalém seria queimada, o templo seria
destruído e os Judeus seriam levados cativos para todas as nações. Essa
profecia se cumpriu no ano 70 a.d. quando o futuro imperador romano,
Tito, conquistou Jerusalém. Por mais de 1800 anos, os Judeus se
dispersaram por todas as nações.
<br />
<br />
Então, em 1948, o impossível aconteceu. O Estado de Israel foi fundado
e, mais uma vez, os Judeus tomaram posse da terra prometida. Muitos
cristãos proclamaram o ocorrido como um milagre e uma bênção de Deus,
mas isso foi realmente uma bênção do Senhor ou forças mais tenebrosas
estavam agindo? Este filme traz a resposta.
sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-47166448634582286382015-04-14T19:03:00.000-07:002015-04-14T19:03:09.716-07:00"Marching to Zion" Trailer in Swedish<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/Du-JsSmS28k" width="560"></iframe>
<br />
För över 4 000 år sedan visade sig Gud för Abraham i Mesopotamien och
sade till honom: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus
och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra
er till ett stort folk.” Abraham lydde Gud och kom till Kanaan där han
levde med sin son Isak och sonsonen Jakob, som senare döptes om till
”Israel”.
<br /><br />
Israel och hans tolv söner flydde till Egypten på grund av den stora
hungersnöden i Kanaan, och där växte de till en mäktig nation.
Egyptierna kände sig hotade av den kraftfulla nationen Israel som levde
bland dem, så de förslavade dem och gjorde deras liv bittert med svår
träldom. Efter 430 år i Egypten leddes de ut ur träldomen av Moses,
korsade Röda havet och gick in i Arabien där de mottog Guds lagar på
berget Sinai.
<br /><br />
Den generation av israeliter som lämnade Egypten med Moses fick inte
komma in i det förlovade landet på grund av sin bristande tro på Herren.
De tvingades att vandra i öknen i 40 år tills en ny generation kunde
resa sig, som litade på Herren och gick in i det förlovade landet med
Joshua.
<br /><br />
I omkring 400 år styrdes de tolv israeliska stammarna av domarna enligt
Mose lag. När de bestämde sig för att ha en kung som alla andra nationer
utsåg Gud Saul till konung och han regerade dem i 40 år, följt av kung
David som regerade 40 år, och Davids son Salomo som också regerade i 40
år. Under Salomos regeringstid var Israels rike som mest ärorikt och det
första templet byggdes, men eftersom Salomos hjärta vände sig bort från
Herren under hans ålderdom berättade Gud för honom att tio av stammarna
inte skulle styras av hans son.
<br /><br />
Efter Salomos död delades Israels rike, och de tio stammarna i norr
regerades av ett antal onda kungar som inte härstammade från David och
Salomo. Detta norra kungarike behöll namnet Israel och så småningom blev
Samarien dess huvudstad. Det mindre, södra kungariket blev känt som
Juda, med Jerusalem som huvudstad, och regerades av ättlingar till
David. Från och med Andra Kungaboken 16 kallades folket i södra
kungariket ”judar" efter namnet Juda rike.
<br /><br />
På grund av norra Israels ogudaktighet störtades och tillfångatogs de av
assyrierna. Israeliterna som stannade kvar samsades med de hedniska
nationerna som kom in och ockuperade landet. Dessa människor skulle
komma att kallas samariter, och de tio stammarna i norra Israel skulle
aldrig mer bli en och samma nation.
<br /><br />
Det sydliga kungariket Juda skulle så småningom tas i fångenskap av
Babylon som ett straff för att de tillbad andra gudar och templet kom
att förstöras, men efter 70 år återvände judarna till Juda, byggde om
templet i Jerusalem och fortsatte att styras av kungar som härstammade
från David.
<br /><br />
Vid tiden för Jesu födelse hade nationen Juda blivit känd som Judéen och
stod under romerskt styre. Jesus Kristus och hans lärjungar predikade
evangeliet i hela Judéen och sökte efter de förlorade fåren från Israels
hus. Efter tre och ett halvt år förkastade judarna Jesus som sin
Messias och övertygade den romerske landshövdingen att låta korsfästa
honom. Tre dagar senare uppstod han från de döda och visade sig levande
för sina lärjungar innan han intog sin plats till höger om Fadern i
himlen.
<br /><br />
Strax innan Jesus korsfästes förutspådde han att Jerusalems straff för
att de avvisat honom skulle innebära att staden brändes, templet skulle
förstördes, och judarna skulle föras bort i fångenskap inför alla folk.
Denna profetia uppfylldes år 70 e.Kr. när den romerske kejsaren Titus
erövrade Jerusalem. I över 1 800 år förblev judarna utspridda över alla
nationer.
<br /><br />
Men 1948 hände det omöjliga. Staten Israel grundades och judarna levde
ännu en gång i det förlovade landet. Många kristna har proklamerat att
detta är ett mirakel och en välsignelse från Gud, men var detta
verkligen en Herrens välsignelse, eller fanns det mörkare krafter i
arbete? I denna film finner du svaren.sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-72323205152036773652015-04-14T19:01:00.002-07:002015-04-14T19:01:33.249-07:00"Marching to Zion" Trailer in Spanish<br />
<iframe width="560" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/9IRzBHabNmo" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
<br />
<br />
Hace más de 4.000 años, Dios se le apareció a Abraham en Mesopotamia y
le dijo: " Vete de tu tierra y de tu parentela, y de la casa de tu
padre, á la tierra que te mostraré; Y haré de ti una nación grande.”
Abraham obedeció al Señor y fue a la tierra prometida de Canaán donde
vivió con su hijo Isaac y su nieto Jacob, quien más tarde fue llamado
“Israel.”
<br /><br />
Israel y sus doce hijos descendieron a Egipto debido a la hambruna en la
tierra de Canaán, y allí se multiplicaron en una nación poderosa. Los
egipcios se sintieron amenazados por la poderosa nación de Israel la
cual vivía entre ellos, razón por la cual los esclavizaron y amargaron
su vida con dura servidumbre. Después de 430 años en Egipto, Moisés los
llevo fuera de la esclavitud, entonces cruzaron el Mar Rojo y fueron a
Arabia, donde recibieron la ley de Dios en el Monte Sinaí.
<br /><br />
A la generación de Israelitas que salió de Egipto como Moisés no se les
permitió entrar a la tierra prometida por su falta de fe en el Señor.
viéndose forzados a vagar en el desierto por cuarenta años hasta que la
nueva generación que creía en el Señor creció y entraron en la tierra
prometida con Josué.
<br /><br />
Cerca de 400 años, las doce tribus de Israel fueron gobernadas por
jueces de acuerdo a la ley de Moisés. Cuando decidieron tener un rey
como las otras naciones, Dios designo a Saúl para ser el rey, quien
reino sobre ellos por 40 años, seguido por el rey David quien reino por
40 años, y Salomón el hijo de David quien reino por cuarenta años.
Durante el reinado de Salomón, el reino de Israel estaba en su punto más
glorioso, y el primer templo fue construido, pero como el corazón de
Salomón se apartó del Señor durante su vejez, Dios le dijo que diez de
las tribus no serian reinadas por su hijo.
<br /><br />
Después de la muerte de Salomón, el reino de Israel fue dividido, y las
diez tribus del norte fueron reinadas por una serie de reyes malvados,
quienes no descendían de Salomón y David. Este reino del norte conservó
el nombre de Israel y eventualmente Samaria fue su capital. El reino más
pequeño del Sur fue conocido como Judá, y Jerusalén fue su capital y
fue reinado por descendientes de David. Empezando en Segunda de Reyes
16, las personas del reino del sur fueron conocidas como “Judíos” debido
al reino de Judá.
<br /><br />
Pero debido a la maldad del reino del norte de Israel, fueron derrotados
y tomados prisioneros por los asirios. Los israelíes que quedaron se
entremezclaron con las naciones paganas que llegaron y ocuparon la
tierra. Estas personas serían conocidas como Samaritanos, y las diez
tribus del norte de Israel nunca serían nación nuevamente.
<br /><br />
El reino del Sur de Judá eventualmente sería llevado cautivo a Babilonia
como castigo por servir otros dioses y el templo seria destruido, pero
después de 70 años, los judíos regresaron a Judá, reconstruyeron el
templo en Jerusalén, y continuaron siendo reinados por reyes que
descendían de David.
<br /><br />
En el tiempo de Cristo, la nación de Judá era conocida como Judea y
estaba bajo el dominio Romano. Jesucristo y sus discípulos predicaban el
evangelio por toda Judea en busca de las ovejas perdidas de la casa de
Israel. Después de tres años y medio de ministerio, los judíos
rechazaron a Jesús como su mesías y convencieron a su gobernador romano
que lo crucificaran. Tres días después, resucito entre los muertos y se
mostró vivo a sus discípulos antes de descender al cielo a la derecha
del padre.
<br /><br />
Poco antes de que Jesús fuese crucificado, el profesó que como castigo
por rechazarlo, Jerusalén seria quemada, el templo seria destruido, y
los judíos serian llevados cautivos a todas las naciones. Esta profecía
fue cumplida en el año 70 D.C (Después de Cristo) cuando el futuro
emperador romano Tito conquisto Jerusalén. Alrededor de 1800 años, los
judíos permanecieron dispersos por todas las naciones.
<br /><br />
Entonces en 1948, sucedió lo imposible. El estado de Israel fue creado, y
los judíos una vez más poseían la tierra prometida. Muchos cristianos
han afirmado que esto es un milagro y una bendición de Dios, pero fue
esto realmente una bendición del Señor, o fueron fuerzas ocultas las que
trabajaron? Esta película tiene la respuesta.
sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-42938132370496621832015-04-14T18:59:00.002-07:002015-04-14T19:00:29.105-07:00"Marching to Zion" Trailer in Yoruba<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/2U3bRa-4_og" width="560"></iframe>
<br />
Leyin egberun odun merin seyin, Olorun fara han Abrahamu ni Mesopotemia,
o si wifun pe, "jade kuro ni orilede re, ati kuro ni odo awon eniyan
re, ati kuro ni ile baba re, losi ibi ti emi yio fi han o. Emi yio si so
di orilede nla. Abrahamu gboran si Oluwa lenu, o si wa si ile ileri ti
Kananni nibiti o gbe pelu omo re isaaki, ati omo-omo re Jakobu, eniti a
yi oruko re pada si Isreali.
<br />
<br />
Isreali ati awon omo re mejila losi ile Egipiti ni tori iyan ti o mu ni
ile Kananni, nibe ni won it di orilede ti o lagbara. Eru ba awon ara
Egipiti nitoripe awon omo Isreali ti o lagbara ngbe laarin won, bayi ni
won se so won si igbekun won si fi aye ni won lara gidigan pelu ise ase
kara. Leyin ojilenirinwodinigba ni ile Egipiti, atu won sile kuro ninu
igbekun won lati owo Mose, won si la okun pupa koja losi ile Arabia,
nibiti won ti gba ofin Olorun ni oke Sina.
<br />
<br />
Iran awon omo Isreali ti o kuro ni Egipiti pelu Mose won ko ni afani
lati wo ile ileri nitori won ko ni igbagbo ninu Oluwa. Won fi tipatipa
rin kakiri ni aginju fun ogoji odun di igba ti iran miran jade ti won si
gbekele Oluwa, awon yi ni won wo ile ileri pelu Josua.
<br />
<br />
Fun bi irinwo odun, awon onidajo ni won dari awon eya mejila omo Isreali
nipase ofin Mose. Nigbati won fe oba gege bi awon orilede yio ku,
Olorun yan Saulu gege bi oba, eniti o se akoso lori won fun ogoji odun,
Davidi lo tele, ohun naa see akoso fun ogoji odun, ati omo Davidi ti se
Solomoni, o se akoso fun ogoji odun. Nigbati Solomoni nse isakoso, ijoba
Isreali wani ipo ti ologo julo, won ko tempeli akoko, sugbon nitori
okan Solomoni yi pade kuro ninu Oluwa nigba ogbo re, Olorun wi fun pe,
omo re ko ni se akoso lori eya mewa.
<br />
<br />
Leyin iku Solomoni, ijoba Isreali pin, a daari awon eya mewa nipase awon
oba buburu ti won ko wa lati iran Davidi ati Solomoni. Ijoba ti ariwa
nje oruko Isreali, won si ni Samaria gege bi ilu nla won. Ijoba kereri
ti gosu si nje juda, ti Jerusalemu si nje ilu nla won ti awon iran
Davidi si nse akoso lori won. Ninu awon Oba Keji ori kerindinlogun, awon
eniyan ti ijoba gosu si je awon Ju lati ipase oruko ijoba Juda.
<br />
<br />
Nitori iwa buburu ti ijoba ariwa ti Isreali, awon ara Assiria si mu won
losi igbekun. Awon omo Isreali ti o ku si nse wole wode pelu awon
orilede ti ko mo Olorun ti won wa si ile won. Awon eniyan naa won je
awon ara samaria, ti eya mewa ti ariwa ko le je orilede mo rara.
<br />
<br />
Awon Babyloni si mu awon ijoba juda ti gosu losi igbekun nitori ijaya
fun si sin Olorun miran, tempeli si baje, sugbon leyin adorin odun, awon
Ju pada si juda, won si ko tempeli ni Jerusalemu, awon iran Davidi si
se akoso lori won.
<br />
<br />
Ni akoko Kristi, orilede ti a npe ni Judea wa ni isakoso Romu. Jesu ati
awon eyin re nwasu iyinrere kakiri Judea, won si wa agutan ti o nu ti
ile Isreali. Leyin odun meta ati abo ise iranse re, awon Ju ko Jesu gege
bi messia, won yi gomina Romu lokan pada lati kan mon aigbelebu. Ni ojo
keta, oji dede kuro ninu ipo oku, o si fara han awon omo eyin re ni
aaye ki o to losi apa otun Baba lorun.
<br />
<br />
Nigba die ki won to kan mon aigbelebu, o so asotele pe, Jerusalemu yio
jona, tempeli yio parun, ati awon Ju won yio wani igbekun ni orilede
gbogbo gege bi ijaya nitori won ko gba gbo. Asotele yi wa si imuse ni
adorin leyin iku Kristi, Nigbati ti ologun Tito segun Jerusalemu. Fun bi
egbewadinigba ati die, awon Ju si wa kakiri ni orilede gbogbo.
<br />
<br />
Ni odun 1948, Oun ti kose le ri sele, won gbe ilu Isreali kale, awon Ju
si jogun ile ileri lekan si. Opolopo awon Kristiani ti kede pe, eyi je
ise iyanu ati Ibukun lati odo Olorun, sugbon nje eyi je ibukun lati odo
Olorun, tabi awon alagbara okunkun lo wa nbe?
<br />
<br />
Ere yi ni idahun. sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-18241961911172226772015-04-14T18:57:00.002-07:002015-04-14T18:57:43.295-07:00"Marching to Zion" Trailer in Greek<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/k8IBpRNUUNM" width="560"></iframe>
<br />
Πάνω από 4.000 χρόνια πριν, ο Θεός εμφανίστηκε στον Αβραάμ στη
Μεσοποταμία και του είπε, "Άφησε την πατρίδα σου και το πατρικό σου
σπίτι και πήγαινε σε μια χώρα που θα σου δείξω εγώ. Από τους απογόνους
σου θα δημιουργηθεί ένα μεγάλο έθνος." Ο Αβραάμ υπάκουσε τον Κύριο και
ήρθε στη γη της Επαγγελίας της Χαναάν, όπου έζησε μαζί με τον γιο του
Ισαάκ και τον εγγονό του Ιακώβ, γη που αργότερα μετονομάστηκε "Ισραήλ."
<br />
<br />
Ο Ισραήλ και οι 12 γιοί του πορεύτηκαν στην Αίγυπτο λόγω λιμού στην γη
της Χαναάν, και εκεί πολλαπλασιάστηκαν και έγιναν ισχυρό έθνος. Οι
Αιγύπτιοι αισθάνθηκαν να απειλούνται από το ισχυρό έθνος του Ισραήλ που
ζούσε ανάμεσά τους, με αποτέλεσμα να το υποδουλώσουν και να κάνουν τη
ζωή του πολύ δύσκολη επιβάλλοντας του να δουλεύει σκληρά. Μετά από 430
χρόνια στην Αίγυπτο, οι Εβραίοι, οδηγούμενοι από τον Μωυσή, αποτίναξαν
τα δεσμά της δουλείας και στη συνέχεια διέσχισαν την Ερυθρά θάλασσα και
πήγαν στην Αραβία, όπου έλαβαν το νόμο του Θεού στο όρος Σινά.
<br />
<br />
Η γενιά των Ισραηλιτών, που έφυγε από την Αίγυπτο με τον Μωυσή δεν είχε
το ελεύθερο να περάσει στη γη της Επαγγελίας διότι δεν πίστευε στον
Κύριο. Αναγκάστηκαν να περιπλανηθούν στην έρημο για 40 χρόνια μέχρι να
δημιουργηθεί μια νέα γενιά, που πίστευε στον Κύριο και αυτή η γενιά
εισήλθε στη γη της Επαγγελίας με τον Ιησού του Ναυή.
<br />
<br />
Για περίπου 400 χρόνια, οι 12 φυλές του Ισραήλ διοικούνταν από τους
Κριτές, σύμφωνα με το Νόμο του Μωυσή. Όταν θέλησαν να αποκτήσουν βασιλιά
όπως όλα τα άλλα έθνη, ο Θεός διόρισε τον Σαούλ βασιλιά τους, ο οποίος
παρέμεινε βασιλιάς για 40 χρόνια, τον διαδέχτηκε ο βασιλιάς Δαυίδ που
βασίλευσε 40 χρόνια και στη συνέχεια ο γιος του Δαυίδ, ο Σολομώντας, που
βασίλευσε 40 χρόνια. Κατά τη διάρκεια της βασιλείας του Σολομώντος το
βασίλειο του Ισραήλ ήταν το πιο ένδοξο και τότε χτίστηκε ο πρώτος ναός,
αλλά επειδή ο Σολομώντας απομακρύνθηκε από τον Κύριο στα γηρατειά του, ο
Θεός του είπε ότι 10 από τις φυλές δεν θα είχαν τον γιο του βασιλιά.
<br />
<br />
Μετά τον θάνατο του Σολομώντα, το βασίλειο του Ισραήλ χωρίστηκε, και οι
10 φυλές του βορά διοικήθηκαν από διάφορους κακόβουλους βασιλείς, που
δεν ήταν απόγονοι του Δαυίδ και του Σολομώντα. Το Βόρειο Βασίλειο
διατήρησε το όνομα του Ισραήλ και είχε πρωτεύουσα τη Σαμάρεια. Το
μικρότερο Νότιο Βασίλειο έγινε γνωστό ως βασίλειο του Ιούδα, είχε
πρωτεύουσα την Ιερουσαλήμ και κυβερνήθηκε από τους απογόνους του Δαυίδ.
Ξεκινώντας στο Βασιλέων Β' Κεφ. 16, ο λαός του Νότιου Βασιλείου έγινε
γνωστός ως "Ιουδαίοι" ή "Εβραίοι" σύμφωνα με το όνομα του Βασιλείου του
Ιούδα.
<br />
<br />
Εξαιτίας της έχθρας που έτρεφε γι' αυτούς το Βόρειο Βασίλειο του Ισραήλ,
το βασίλειο ανατράπηκε και οι Ιουδαίοι αιχμαλωτίστηκαν από τους
Ασσύριους. Οι Ισραηλίτες που απόμειναν «αναμίχθηκαν» με τα ειδωλολατρικά
έθνη που εισέβαλαν και κατέλαβαν τη γη τους. Αυτοί οι άνθρωποι έγιναν
γνωστοί ως Σαμαρείτες, και οι 10 φυλές του Βορείου Ισραήλ δεν έγιναν
ποτέ ένα ενιαίο έθνος.
<br />
<br />
Οι υπήκοοι από Νότιο Βασίλειο του Ιούδα τελικά αιχμαλωτίσθηκαν και
μεταφέρθηκαν αιχμάλωτοι στη Βαβυλώνα σαν τιμωρία επειδή πίστευαν σε
άλλους θεούς και ο ναός τους καταστράφηκε, αλλά μετά από 70 χρόνια οι
Ιουδαίοι επέστρεψαν στο Βασίλειο του Ιούδα, ξανάχτισαν το ναό στην
Ιερουσαλήμ και συνέχισαν να κυβερνώνται από βασιλείς που ήταν απόγονοι
του Δαυίδ.
<br />
<br />
Στους χρόνους που έζησε ο Χριστός, το έθνος του Ιούδα ήταν γνωστό ως
Ιουδαία και ήταν υπό ρωμαϊκή κυριαρχία. Ο Ιησούς Χριστός και οι μαθητές
του κήρυξαν το ευαγγέλιο σε όλη την Ιουδαία αναζητώντας τους απολωλότες
αμνούς του οίκου του Ισραήλ. Μετά από τριάμισι έτη κηρύγματος, οι
Ιουδαίοι απέρριψαν τον Ιησού ως Μεσσία τους και έπεισαν τον Ρωμαίο
διοικητή να τον σταυρώσει. Τρεις ημέρες αργότερα, αναστήθηκε εκ νεκρών
και εμφανίστηκε ζωντανός στους μαθητές του πριν αναστηθεί και καθίσει εκ
δεξιών του Πατρός του στους Ουρανούς.
<br />
<br />
Λίγο πριν σταυρωθεί ο Ιησούς, προφήτευσε ότι θα τιμωρηθούν επειδή τον
απέρριψαν και θα καιγόταν η Ιερουσαλήμ, θα καταστρεφόταν ο ναός, και ότι
οι Εβραίοι θα οδηγηθούν μακριά αιχμάλωτοι σε όλα τα έθνη της γης. Αυτή η
προφητεία εκπληρώθηκε το 70 μ.Χ όταν ο Ρωμαίος αυτοκράτορας Τίτος
κατέκτησε την Ιερουσαλήμ. Για πάνω από 1800 χρόνια, οι Εβραίοι
παρέμειναν διασκορπισμένοι σε όλα τα έθνη της γης.
<br />
<br />
Στη συνέχεια το 1948 συνέβη το αδύνατο. Ιδρύθηκε το κράτος του Ισραήλ,
και οι Εβραίοι ήταν πλέον κάτοχοι της γης της επαγγελίας. Πολλοί
Χριστιανοί δήλωσαν ότι επρόκειτο για θαύμα και ευλογία από τον Θεό, αλλά
ήταν πραγματικά ευλογία του Κυρίου, ή εργάστηκαν κάποιες σκοτεινές
δυνάμεις; Αυτή η ταινία θα σας δώσει την απάντηση.sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-88287714862160167182015-04-14T18:55:00.001-07:002015-04-14T18:57:57.256-07:00"Marching to Zion" Trailer in French<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/SGJeRbtPzQw" width="560"></iframe>
<br />
Il y a 4000 ans, Dieu apparut à Abraham en Mésopotamie et lui dit :
<br />
<br />
“Sors de ton pays, quitte ta famille et la maison de ton père, pour
aller dans une contrée que je te montrerai. Et je ferai de toi une
grande nation.”
<br />
<br />
Abraham obéit au Seigneur et vint dans la terre promise de Canaan, où
il vit avec son fils Isaac et son petit-fils Jacob, qui fut plus tard
rebaptisé “Israël”.
<br />
<br />
Israël et ses 12 fils descendirent en Egypte, à cause d’une famine
dans la terre de Canaan, où ils se multiplièrent pour devenir une
puissante nation. Les Egyptiens se sentaient menacés de la puissante
nation d’Israël vivant parmi eux, donc ils les réduirent en esclavage
et leurs vies devinrent amère servitude. Après 430 ans en Egypte, ils
furent guidés hors de la servitude par Moïse, puis traversèrent la
Mer Rouge et se rendirent en Arabie, où ils reçurent la loi de Dieu au
Mont Sinaï.
<br />
<br />
La génération d’Israélites qui avaient quitté l’Egypte avec Moïse
n’étaient pas autorisée à rejoindre la terre promise, à cause de
leur manque de foi dans le Seigneur. Ils furent forcés d’errer dans les
terres sauvages pendant 40 ans, jusqu’à ce qu’une nouvelle
génération s’élève, qui fit confiance au Seigneur et pénétra en
terre promise avec Joshua.
<br />
<br />
Pendant environ 400 ans, les 12 tribus d’Israël furent dirigées par
des juges, selon la loi de Moïse. Quand ils voulurent avoir un roi
comme toutes les autres nations, Dieu désigna Saul pour être leur roi,
qui régna sur eux pendant 40 ans, suivi par le Roi David qui régna
pendant 40 ans, puis le fils de David, Salomon, qui régna 40 ans.
Pendant le règne de Salomon, le royaume d’Israël était au faîte de
sa gloire et le premier temple fut construit, mais parce que le coeur de
Salomon s’éloigna du Seigneur au crépuscule de sa vie, Dieu lui dit
que 10 des tribus ne seraient pas sous le règne de son fils.
<br />
<br />
Après la mort de Salomon, le royaume d’Israël était divisé et les 10
tribus du nord furent dirigées par une série de rois iniques, qui ne
descendaient pas de David et Salomon. Ce royaume du nord conserva le nom
d’Israël et finalement pris Samarie comme capitale. Le royaume du sud,
plus petit, fut alors connu sous le nom de Juda, avec Jérusalem comme
capitale et eut les descendants de David comme rois. A partir du 2ème
livre des rois chapitre 16, le peuple du royaume du sud devint connu
sous le nom des “Juifs”, d’après le nom du royaume de Juda.
<br />
<br />
A cause de l’iniquité du Royaume du Nord d’Israël, celui-ci fut
renversé et fait prisonnier par les Assyriens. Les Israelites qui
restaient devinrent entremêlés avec les nations païennes qui étaient
venues occuper les terres. Ceux-ci devinrent connus en tant que
Samaritains et les 10 tribus de l’Israël du nord ne furent plus jamais
une nation.
<br />
<br />
Le royaume du sud de Juda fut finalement emmené en captivité à
Babylone, comme punition pour avoir servi d’autres dieux et le temple
fut détruit, mais après 70 ans, les Juifs retournèrent en Juda,
reconstruisirent le temple à Jérusalem et continuèrent le règne des
rois descendant de David.
<br />
<br />
Au temps du Christ, la nation de Juda se fit connaître sous le nom de
Judée, sous le règne romain. Jésus-Christ et ses disciples
préchèrent la bonne nouvelle un peu partout en Judée, cherchant les
brebis égarées de la maison d’Israël. Après trois ans et demi de
prêche, les Juifs rejetèrent Jésus en tant que Messie et convainrent
le gouverneur romain de le crucifier. Trois jours plus tard, il revint
d’entre les morts et se montra vivant à ses disciples avant de monter
aux cieux, à la droite de Dieu au Paradis.
Peu avant que Jésus ne soit crucifié, il prophétisa que comme
punition pour son rejet, Jérusalem serait brûlé, le temple serait
détruit et les Juifs seraient chassés et rendus captifs dans toutes
les nations. Cette prophécie fût accomplie en 70 après Jésus-Christ,
lorsque le futur empereur romain Titus conquit Jérusalem. Pendant plus
de 1800 ans, les Juifs restèrent dispersés parmi toutes les nations.
<br />
<br />
Puis, en 1948, l’impossible se produit. L’état d’Israël fut fondé et
les Juifs possédèrent encore une fois la terre promise. De nombreux
Chrétiens clamèrent que c’était un miracle et une bénédiction de
Dieu, mais était-ce là réellement la bénédiction du Seigneur, ou
est-ce que des forces plus sombres étaient en jeu ?
<br />
<br />
Ce film a la réponse.sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4003768808178781438.post-12267237670255580432015-04-14T18:53:00.001-07:002015-04-14T18:58:09.995-07:00"Marching to Zion" Trailer in German <br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/QnsZFU8CO0o" width="560"></iframe><br />
<br />
Vor 4.000 Jahren erschien Gott Abraham in Mesopotamien und befahl ihm:
„Geh aus deinem Land und aus deiner Verwandtschaft und aus dem Haus
deines Vaters in das Land, das ich dir zeigen werde. Und ich will dich
zu einer großen Nation machen." Abraham gehorchte Gott und kam in das
gelobte Land Kanaan, wo er mit seinem Sohn Isaac und seinem Enkelsohn
Jacob lebte, der später den Namen „Israel" trug.
<br />
<br />
Als Kanaan unter einer Hungersnot litt, zogen Israel und seine 12 Söhne
nach Ägypten, wo sie zu einer mächtigen Nation heranwuchsen. Die Ägypter
fühlten sich durch die mächtige Nation Israels, die unter ihnen lebte,
bedroht. Deshalb versklavten sie sie und machten ihnen ihr Leben durch
schwere Arbeit bitter. Nach 430 Jahren in Ägypten führte Moses sie aus
ihrer Knechtschaft durch das Rote Meer nach Arabien, wo sie auf dem Berg
Sinai die Zehn Gebote Gottes empfingen.
<br />
<br />
Der Generation der Israeliten, die Ägypten mit Moses verlassen hatte,
war es nicht vergönnt, das Gelobte Land zu betreten, weil sie nicht an
Gott glaubte. Sie war gezwungen, 40 Jahre in der Wüste umherzuwandern,
bis eine neue Generation heranwuchs, die in Gott vertraute und mit Josua
als Anführer das Gelobte Land eroberte.
<br />
<br />
Die 12 Stämme Israels wurden ca. 400 Jahre lang von den Richtern nach
dem Gesetz des Mose regiert. Als sie, wie alle anderen Nationen, einen
König wollten, ernannte Gott Saul zu ihrem König. Er regierte 40 Jahre
über sie, gefolgt von König David und dessen Sohn Salomon, die ebenfalls
jeweils 40 Jahre herrschten. Das Königreich Israel erlebte während der
Regierung von König Salomon seine Blütezeit und der erste Tempel wurde
gebaut. Als sich Salomon jedoch im hohen Alter von Gott abwandte, sagte
ihm Gott, dass 10 der israelitischen Stämme nicht von seinem Sohn
regiert werden würden.
<br />
<br />
Nach dem Tod von Salomon spaltete sich das Königreich Israel auf und die
10 Stämme im Norden wurden von gottlosen Königen regiert, die nicht von
David und Salomon abstammten. Dieses Nordreich mit Samaria als
Hauptstadt behielt den Namen Israel bei. Das kleinere Südreich war
hingegen als Juda bekannnt und wurde mit seiner Hauptstadt Jerusalem von
den Nachkommen Davids regiert. Ab dem 2. Buch der Könige, Kapitel 16
wird das Volk im Südreich nach dem Namen des Königreichs Juda als
„Juden‟ bezeichnet.
<br />
<br />
Wegen seiner Gottlosigkeit wurde das Nordreich Israel von den Assyrern
erobert und seine Bewohner gefangen genommen. Die Israeliten, die übrig
blieben, vermischten sich mit den heidnischen Völkern, die in das Land
einfielen und es besetzten. Sie sind später als Samaritaner bekannt. Die
10 Stämme des israelitischen Nordreiches werden jedoch nie wieder eine
Nation sein.
<br />
<br />
Als Strafe für die Anbetung anderer Götter wurde das Südreich Juda von
Babylon erobert und der Tempel zerstört. Nach 70 Jahren kehrten die
Juden jedoch nach Juda zurück, bauten den Tempel in Jerusalem wieder auf
und wurden von Königen regiert, die von David abstammten.
<br />
<br />
Zur Zeit von Jesus war die Nation von Juda als Judäa bekannt und stand
unter römischer Herrschaft. Jesus Christus und seine Jünger verbreiteten
das Evanegelium in ganz Judäa auf der Suche nach dem verlorenen Schaf
des Hauses Israel. Nach 3,5 Jahren des geistlichen Wirkens lehnten die
Juden Jesus als ihren Messsias ab und überredeten den römischen
Statthalter, ihn zu kreuzigen. 3 Tage später stand er unter den Toten
auf und zeigte sich seinen Jüngern lebend, bevor er zur Rechten seines
Vaters in den Himmel aufstieg.
<br />
<br />
Kurz vor seiner Kreuzigung prophezeite Jesus, dass Jerusalem als Strafe
für seine Ablehnung niedergebrannt, der Tempel zerstört und die Juden
unter alle Völker gefangen weggeführt werden. Die Prophezeihung erfüllte
sich 70 n. Chr., als der spätere römische Kaiser Titus Jerusalem
eroberte. Die Juden wurden für über 1800 Jahre in alle Himmelsrichtungen
verstreut.
<br />
<br />
Dann, im Jahre 1948, geschah das Unglaubliche. Der Staat Israel wurde
gegründet und die Juden herrschten erneut über das Gelobte Land. Viele
Christen verkündeten, dass dies ein Wunder und der Segen Gottes sei,
aber war es wirklich der Segen Gottes oder waren dunkle Mächte am Werk?
Dieser Film kennt die Antwort.
sanderson1611http://www.blogger.com/profile/03716198677406946806noreply@blogger.com0